Karina

Åskan mullrade på rätt friskt i natt. Jag låg och darrade undertäcket tätt tryckt intill makens rygg. - "men snälla du" sa han "det är ju bara lite åska". Det är inte så bara!! Ända sen jag var liten har jag varit fullständigt skräckslagen så fort det mullrar lite grann. När åskan går funderar jag allvarligt på om det verkligen är så illa att bo i lägenhet... Men den tanken försvinner så fort åskan tonar bort. Jag vet ju att det är fånigt att vara rädd egentligen, mitt hus har stått oträffat av åskan i ca 130 år och det lär nog stå oträffat i 130 år till. Vi är dessutom lite skyddade av havet och stora kraftledningar som ligger ca 2 km bort. Åskan har en tendens att följa en av dem runt oss och aldrig komma rakt över. En annan sak är att huset ligger rätt lågt i terrängen. I söder har vi en liten bergsknagge med träd på och i norr har vi själva Frilles-åsen (som har gett Frillesås dess namn). Alltså gott om höga ställen för blixten att välja på istället för mitt hus :)Så jag kan nog ligga rätt säker i min säng och darra så länge datorer, tv-apparater och telefoner är utdragna.

Nu ska jag krypa upp i soffan och titta på en film och slumra lite grann... är rätt trött som ni kan förstå...