Karina

Lilla Sally-Darlingen får egen plats här i världen... www.karinaslillasvarta.blogg.se/sally

Å jag tar tillbaka min blogg. Idag fick jag resultat på första tentan det andra året av min utbildning - gick skitbra!! Nuär det bara att fokusera på nästa tenta den 13/12... men den blir nog enkel om man jämför.

Kram

... kan vara något som kommer oväntat och för oväntade saker. På promenaden idag så satte sig Sally helt sonika ned och bara totalvägrade gå en centimeter. Hur jag än lockade och pockade. Jag började då titta mig omkring och följde Sallys blick. Framför oss på gångbanan gick ett äldre par i svarta rockar. Först när de försvunnit runt hörnet reste hon på sig och följde med mig som om inget hade hänt. Likaså varje gång vi blir förbikörda av en bil, då satte hon sig och väntade tills den åkt en bit. Men det allra läskigaste var ju den högt brummande grävskopan som körde förbi nära, nära. Då var det tryggt att kunna gömma sig bakom mattes ben en stund.

Kissar och bajsar gör hon än så länge bara hemma på känt territorium men promenaderna börjar ge oss lite vidgade vyer. Vi går ju inte hiskeligt lång för det orkar ju inte små valpben men ca 1 km blir det. Annars blir det små korta kisserusningar ut på gräset utanför dörren.

En sak som vi jobbar med att ta ur henne är att hon vaktar sin matskål för mellansonen. Alla andra i familjen kan gå nära henne och rent av stoppa händerna i maten utan att hon reagerar men när Hampus kommer så gläfser hon till och ibland morrar hon också. Vi tränar genom att det är han som tillrättvisar henne och då och då tar maten och att det är han som utfodrar henne ett par gånger om dan. Det börjar bli bättre. Men jag tror att hon ser honom som en valp som hon kan sätta under sig i rang och det ska vi snabbt ta ur henne, alla i familjen är över henne i rang och det ska läras in medans hon är liten. Annars kan hon bli farlig för honom när hon är en stor 25-30 kilos best.

Hur som helst så är vi så hysteriskt förälskade i vår lilla darling...

Kram

Ett riktigt litet busfrö är det som flyttat in... favoritleksaken är inte långt från vassa valptänder - en gammal kökshanduk med knutar i bägge ändar. Allt smått som ligger inom räckhåll både på golv, bänkar och bord är tillåtet jaktbyte verkar det som... Det där med att valpsäkra hemmet var lite svårare än jag trodde... Successivt plockar vi små "godsaker" utom räckhåll för en allt djärvare valp.

I morse kl 05 (!) vaknade jag och maken av små vassa tänder i nästippen... Effektivt sätt att se till att husse och matte inte försover sig.

Första "långpromenaden" tog vi idag, ungefär 1 - 1 ½ km blev det, de sista 200 metrarna fick jag bära en rädd valp - det kom en stor, grå, löjligt kaxig katt på vägen... den följde oss nästan ända hem.
Sally tyckte det var jätteläskigt.

Äntligen!!
En ny liten familjemedlem... Sally (tidigare Lillan) har flyttat hem till oss.

Vem är då Sally?Jo, hon är en 13 veckors blandrasvalp som hotar att bli en ganska stor mellanstor hund (kan man säga så?) Raserna i henne är Belgisk Vallhund (mamman) och i annonsen stod det att pappan är en retriverblandning med Engelsk springer spaniel. Alla dessa raser blir runt halvmetern hög över manken. Sally kommer från Munkedal  via Stenungsund hit till Stråvalla. Jag åkte med stora sonen och lilla dottern för att kika på henne och blev helsåld. Enda lilla kruxet var att när hon vaccinerades och chippades i slutet av september så hörde veterinären ett litet, litet blåsljud på hennes hjärta men den veterinären sa att det med största sannolikhet skulle ha vuxit bort tills hon var 12 veckor och skulle in för nästa vaccinering. Jag ville då ha en liten reservation med i köpet för att ta henne till en veterinär som jag känner till och litar på för en genomgång och 12-veckorsvaccination. Vi var där 11.20 idag... Och det fanns absolut inget blåsljud på Sallys hjärta längre. Hon är en, enligt veterinären, "Jättetrevlig valp utan anmärkningar...".

Söt som stryk är hon med.



Lillmatte är stolt som få och ibland kan det vara riktigt svårt att låta den lilla darlingen vara ifred



Första natten sov Sally i stora sonens säng och hade det hur gott som helst (blev dock inte mycket sömn för sonen). Nästan rumsren är hon också.



"Grannens hundar var sååå läskiga förra gången vi gick förbi... måste ju kolla så att de inte är ute nu..."

Här är bilden som gjorde att jag fastnade för just den här lilla tjejen:



Sally sitter lite bakom sin syster...