Karina

För ett par veckor sedan var jag hos läkaren för att diskutera min stora övervikt. Vi kom att prata om en eventuell magsäcksoperation, något jag varit nyfiken på rätt länge. Idag fick jag ett brev om att en specialist på kirurgen har kollat igenom min remiss, och att jag kommer att bli kallad inom 3 månader för att se om jag kan vara aktuell för en sk. "gastric bypass". Jag tror verkligen att detta kan vara nåt. Min övervikt kommer sig av den enorma mängd mat jag måste stoppa i mig för att få någon som helst mättnadskänsla. Om jag då minskar ner magsäcken till en väldigt pytteliten magsäck så blir det ju mycket lättare att äta mindre. Jag är fullständigt övertygad om att det kommer att bli ett litet h-vete i början innan man har vant sig vid sitt nya sätt att leva, men det är det värt. Bara jag går ner i vikt. Jag har ju en härlig bröstrekonstruktion att se fram emot om jag lyckas.

Med skräckblandad förtjusning - Hej

Kan det finnas fler som fullkomligt avskyr att städa men som ibland (väldigt sällan) ändå njuter av det?

Idag är en sån dag, jag har städat mer eller mindre hela dagen! Farit fram som en virvelvind med dammtrasa och plockiver. Det enda som återstår är dammsugning och ett litet tag med golvmoppen så gnistrar hela huset. Känns fantastiskt faktiskt!

Nu drar snart alla barnens aktiviteter igång igen. Jag är ju en av 3 ledare för kyrkans miniorer där båda mina barn är med och ikväll ska vi ha ledarträff för att planera hur hösten ska se ut. Första träffen med barnen är på torsdag nästa vecka. Det ska bli jättekul!!

Nej, nu får jag ta tag i dammsugeriet...Hej så länge.

Att sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och titta på nyheterna när man fått iväg barnen med skolbussen är en ren njutning! Huset är tyst, kraven är få och kaffet är varmt... Underbart! Det ska väl finnas något bra med den förbannade arbetslösheten.

Åskan mullrade på rätt friskt i natt. Jag låg och darrade undertäcket tätt tryckt intill makens rygg. - "men snälla du" sa han "det är ju bara lite åska". Det är inte så bara!! Ända sen jag var liten har jag varit fullständigt skräckslagen så fort det mullrar lite grann. När åskan går funderar jag allvarligt på om det verkligen är så illa att bo i lägenhet... Men den tanken försvinner så fort åskan tonar bort. Jag vet ju att det är fånigt att vara rädd egentligen, mitt hus har stått oträffat av åskan i ca 130 år och det lär nog stå oträffat i 130 år till. Vi är dessutom lite skyddade av havet och stora kraftledningar som ligger ca 2 km bort. Åskan har en tendens att följa en av dem runt oss och aldrig komma rakt över. En annan sak är att huset ligger rätt lågt i terrängen. I söder har vi en liten bergsknagge med träd på och i norr har vi själva Frilles-åsen (som har gett Frillesås dess namn). Alltså gott om höga ställen för blixten att välja på istället för mitt hus :)Så jag kan nog ligga rätt säker i min säng och darra så länge datorer, tv-apparater och telefoner är utdragna.

Nu ska jag krypa upp i soffan och titta på en film och slumra lite grann... är rätt trött som ni kan förstå...

Min vansinnigt vackra systerdotter Amanda har sovit över hos oss i 2 nätter. Har varit fantastiskt mysigt! Det enda smolket i glädjebägaren har varit de egna barnens svartsjuka. Inte om mig utan om Amanda. Leker hon för mycket med Elin så känner sig Hampus utanför och tvärt om. Mycket gråt och sura miner, då mest på Elin faktiskt som kan ha liite svårt för det där att man inte kan ha HELA uppmärksamheten HELA tiden. Men hon lär väl sig med tiden hon också.... Hoppas jag!!

Förresten, är det nån mer än jag som tycker Amanda är toklik den sjungande grek-göteborgskan Elena Paparizou? (I allafall på den här bilden)

som gör att man mår så dåligt dan efter kräftskivan...?
Nä, jag får väl erkänna att det var nubben och all cider  jag drack som gjorde mig liite småtung i huvudet igår. Grannarna hade nämligen bjudit in till kräftskiva i fredags och det var mycket trevligt. Det blev både snapsvisor i mängd och lite senare på kvällen dans till massor med gamla goda låtar. Nostalgitrippen var ett faktum när vi jabbade loss till Boney M, Kim Wilde och Svenska Schlagervinnare genom tiderna. Svettig blev man och träningsvärken sitter i både ben och rygg nu.

Ikväll ska vi tre tjejer (Helena, Maria och jag) åka in till Göteborg och lyssna på Eva Dahlgren och vara med om avslutningsfesten för EM-kalaset.
Ska kolla om det går att återuppliva lite av de gamla goa känslorna Lena skriver om i sin blogg.

Hej svejs

Man måste städa hos kaninerna också.... Inte bara gosa....

Kolla in den här sidan och bli som jag stum av förundran över vilka duktiga konstnärer det finns:
http://users.skynet.be/J.Beever/pave.htm

Nu har äntilgen lilla Lotta hittat hem. Gosigare tjej får man leta efter, inga som helst problem att hålla i famnen och hon kommer direkt fram till burdörren när man kallar på henne. Det verkar som att hon kan bli riktigt bra när hon blir större (hon är ju bara 7 veckor). Det är full fart på henne, så när vi släpper ner henne i inhängnaden så skuttar hon runt i flygande fläng och försöker få fart på den liiite försiktigare Svenne. Han tittar mest fånigt på henne :)

När vi skulle presentera Lotta och Svenne för varandra så blev det lite tokigt.... Svenne visade omedelbart att han är en kanin och hoppade hejdlöst på Lotta för att försöka göra småkaniner! Har han ju inte mycket för kan jag säga. Varken han eller Lotta är könsmogna! Men för säkerhets skull så har jag nu på morgonen ringt till en veterinär för att kolla upp om man kan kastrera honom redan nu. Det kan ju vara så också att djuraffären där vi köpte honom tog lite fel på hur gammal han är. Jaja, vi får se, vi får se. Tillsvidare har vi byggt en liten avskiljare för att hålla isär dem när vi inte kan vara med dem.



Lotta ligger uppe på den röda lådan till höger och Svenne sitter nog och funderar på hur han ska ta sig in till henne.

Nu ska jag gå ut och gosa lite med Svenne. Han kräver mer uppmärksamhet just nu eftersom han inte är lika tam som sin väninna.

Hej så länge.

Familjens lilla kelgris:



Efter noga övervägande och många frågor till folk som kan lite om kaniner så bestämde vi oss för att inte ha en kanin utan vi skulle ha två. En hona och en hane (som kommer att kastreras, för vi vill inte ha måååånga kaniner). Så igår åkte jag och maken, i största hemlighet, för att kolla om vi kunde hitta en lämplig hane. Vi hittade en helt ljuvlig och hopptokig lite Hermelinkille som ska heta Svenne, joo det ska han! Lilla vädurstjejen som vi får hem på söndag ska då följdaktligen heta......Lotta!

Visst e han ljuvlig!!!?