Rädsla...
... kan vara något som kommer oväntat och för oväntade saker. På promenaden idag så satte sig Sally helt sonika ned och bara totalvägrade gå en centimeter. Hur jag än lockade och pockade. Jag började då titta mig omkring och följde Sallys blick. Framför oss på gångbanan gick ett äldre par i svarta rockar. Först när de försvunnit runt hörnet reste hon på sig och följde med mig som om inget hade hänt. Likaså varje gång vi blir förbikörda av en bil, då satte hon sig och väntade tills den åkt en bit. Men det allra läskigaste var ju den högt brummande grävskopan som körde förbi nära, nära. Då var det tryggt att kunna gömma sig bakom mattes ben en stund.
Kissar och bajsar gör hon än så länge bara hemma på känt territorium men promenaderna börjar ge oss lite vidgade vyer. Vi går ju inte hiskeligt lång för det orkar ju inte små valpben men ca 1 km blir det. Annars blir det små korta kisserusningar ut på gräset utanför dörren.
En sak som vi jobbar med att ta ur henne är att hon vaktar sin matskål för mellansonen. Alla andra i familjen kan gå nära henne och rent av stoppa händerna i maten utan att hon reagerar men när Hampus kommer så gläfser hon till och ibland morrar hon också. Vi tränar genom att det är han som tillrättvisar henne och då och då tar maten och att det är han som utfodrar henne ett par gånger om dan. Det börjar bli bättre. Men jag tror att hon ser honom som en valp som hon kan sätta under sig i rang och det ska vi snabbt ta ur henne, alla i familjen är över henne i rang och det ska läras in medans hon är liten. Annars kan hon bli farlig för honom när hon är en stor 25-30 kilos best.
Hur som helst så är vi så hysteriskt förälskade i vår lilla darling...
Kram
Kissar och bajsar gör hon än så länge bara hemma på känt territorium men promenaderna börjar ge oss lite vidgade vyer. Vi går ju inte hiskeligt lång för det orkar ju inte små valpben men ca 1 km blir det. Annars blir det små korta kisserusningar ut på gräset utanför dörren.
En sak som vi jobbar med att ta ur henne är att hon vaktar sin matskål för mellansonen. Alla andra i familjen kan gå nära henne och rent av stoppa händerna i maten utan att hon reagerar men när Hampus kommer så gläfser hon till och ibland morrar hon också. Vi tränar genom att det är han som tillrättvisar henne och då och då tar maten och att det är han som utfodrar henne ett par gånger om dan. Det börjar bli bättre. Men jag tror att hon ser honom som en valp som hon kan sätta under sig i rang och det ska vi snabbt ta ur henne, alla i familjen är över henne i rang och det ska läras in medans hon är liten. Annars kan hon bli farlig för honom när hon är en stor 25-30 kilos best.
Hur som helst så är vi så hysteriskt förälskade i vår lilla darling...
Kram
Kommentarer
Trackback
